Martin
2006-07-15, 12:14
Vi hade länge tänkt att det skulle bli av att dyka i Lyngstøylsvatnet. Men då det ligger såpass långt in i Norge så tänkte vi vänta tills vi nån gång hade vägarna förbi under nån av alla de norgesemestrar som vi brukade drömma om. Medans ingen av dessa resor har ännu blivit av så har drömmen om Lyngstøylsvatnet fortsatt leva. Rapporterna om hur bra det skulle vara blev bara fler och fler, och vi insåg att vi inte hade något val. Vi var tvungna att åka till Lyngstøylsvatnet med eller utan övriga dykplatser. Det blev utan.
Resan börjar
Glada i hågen så svängde Katja och Waldemar in på parkeringen i Borlänge. Dom kommer i den Volvo som har utsets att bli en av de två bilarna som vi har beslutat att färdas i. Den andra bilen (Nickes Santa-fee) står redan packad och startklar.
Det tog hela natten att åka från Borlänge till Lyngstøylsvatnet. Vi hade räknat ut att det skulle ta 10-12 timmar något som visade sig vara lite i underkant då dit resan tog ca 14 timmar inklusiva felkörningar, avstick och ett antal raster.
vi valde att åka följande väg :
(Stockhom) -Borlänge-Sälen-Rörbäcksnäs-Hamar-Otta-Stryn-Lyngstøylsvatnet.
Det är den väg som vi tyckte verkade lämpligast efter att ha studerat kartan. Det man ska tänka på att det finns lite tid att tjäna på att åka skippa att åka via Sälen och i stället svänga av mellan Lima och Transtrand och på så sätt tjäna in ca två mil. Sen så kan man ju diskutera vilken väg som är bäst till Sälen att åka via Vansbro eller Mora det är en smaksak, vi valde att åka via Vansbro. Dock så bör man tänka på att man kan tanka och ta en bit mat i Sälen vilket är rätt bra att göra på den svenska sidan då både mat och bensin är dyrt i Norge. Vi säger det igen: mat och bensin är dyrt i Norge. Så slipper ni att bli förvånade.
På andra sidan gränsen
Är det någon stor skillnad på Sverige och Norge förutom att vi är bättre i hockey och med i EU? Nej, men som vanligt så är det dom små sakerna som skiljer. Det är lite andra trafikregler, dyrare trafikböter, dyrare bensin, dyrare mat, mer fjäll och naturligtvis champanjebrus (när ska vi få champanjebrus till Sverige?). En sak som dock är pinsam är att alla norrmän verkar förstå svenska klockrent medans vi svenskar ofta har problem med att höra vad vissa norrmän säger. Min norskavän Arvid hävdade att det berodde på svensk arrogans, själv vet jag inte, men det är lika pinsamt varje gång. Jag försöker förstå, vissa förstår jag direkt medans andra fattar jag knappt ett ord av vad dom säger.
Det tar tid att köra bil i Norge. Lååååååång tid. Man åker och åker och kommer aldrig fram, känns det som i alla fall. Borlänge - Rörbäcksnäs gick fort men sen började allt ta tid. Mycket beroende på att det är lägre hastighetsgränser och att den norska geografin gör att det är ytterst få vägar som går rakt som i Sverige utan vägrarna slingrar sig fram mellan bergen. Det vägs i vissa fall upp av ett av världens vackraste landskap.
/gallery/files/2/vy_ditresa1_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=388)Att ta sig från Rörbäcksnäs till Elverum och vidare till Hamar är inte så svårt och går rätt fort (för att vara Norge). Sedan så körde vi längs med E6 till Otta via Linnehammer. Låt er inte luras av att vägen heter E6. Det rör sig till stora delar om en helt vanlig väg med en fil i vadera riktingen som tar lika lång tid att köra på som alla andra vägar.
Otta är en liten by som vi passerade mitt i natten mellan fredagen och lördagen. Här finns en dygnet runt öppen Statoilmack där vi stannade och tog en bit mat ( 2st pizzaslice & läsk för 50 NOK) och passade på att tanka. På vår väg genom den norska fredagsnatten kunde vi konstatera att Esso verkar vara ett populärt ställe att hänga på en i städerna fredagkväll, medans det på landsbygden verka vara Statoil som gäller.
Efter Otta så körde vi på väg 15 mot Stryn. Dock så började resan att ta ut sin rätt och jag somnade in en stund och vaknade inte förens jag blev brutalt väckt ur min skönhetssömn av bilens förare. Vi hade hamnat i en korsning och det var dags att bestämma om hurvida vi skulle åka bilvägen till Lyngstøylsvatnet via Stryn eller ta färjan mellan Geiranger och Øye (Øye ligger väldigt nära Lyngstøylsvatnet). Vi tyckte att det verkade kul att åka färja så vi valde Geiranger. Här var miljön och omgivningarna otroligt vackra och här och var låg det spegelblanka småsjöar med kristallklart vatten. Vi satt och fashinerades av den vackra serpentinvägen från berget ner mot Geiranger alla dom vackra bergen runt omkring. När vi kom ner till hamnen i Geiranger så visade det sig att nästa färja skulle gå först om tre timmar samt att det skulle bli tämligen kostsamnt för oss att ta färjan till Øye, så vi valde att ta bilvägen via Stryn.
Byn under vattnet
/gallery/files/2/vy_geiranger_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=389)När vi svängde in på väg 655 och ner i Norangsdalen så var det med spänd förväntan. Vi hade talat om att få åka hit så många gånger och nu var vi äntligen snart framme. Vi åkte sakta längs med vägen kryssandes mellan får och samtidigt spanades efter vatten. Allt inramades av ett vackert senario skapat av höga berg, blå himmel och morgonsol. Vi kände verkligen hur nära vi var.
Efter att ha åkt förbi ett antal småsjöar så såg vi tillslut äntligen Lyngstøylsvatnet. Det rådde ingen tvekan om att det var rätt ställe det såg ut precis som på bilderna vi sett. Vi körde längsmed sjön och stannade vid en parkeringsplats vid vattenbrynet. Vi såg genast dom omtalade husgrunderna, murarna och det klara vattnet. Tyvärr så var Lyngstøylsvatnet den enda sjön som inte var spegelblank utan ytan krusades av små vågor.
Trots att vi inte ville något annat än att slänga oss i direkt för att dyka så beslöt vi oss för att resa vårat tält och sova en stund. Trots att alla var rejält trötta tältet restes snabbt och innom några minuter så sov alla gott i sina sovsäckar.
/gallery/files/2/Lyngstoylsvatnet_husgrunder_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=383)När vi vaknade så sken solen rakt ner i Norangsdalen över ett nu spegelblankt Lyngstøylsvatnet och det dröjde inte många minuter innan första gruppen var i vattnet. Vi började med att simma över ruinerna, det är inte så mycket till by utan snarare några små husgrunder. För att sedan simma bort över vägen. Vi följde vägen bort förbi hagar och träd ständigt bevakade av alla dom små bäcköringar (tror vi att det var) som befolkade vattnet. Vi följde vägen tills den fortsatte upp ur vattnet, men vi hade ingen lust att lämna viktlösheten så vi svängde av och fortsatte under ytan. Efter en liten stund så kom vi in i en helt magisk skog. Jag har dykt bland träd under vattnet förr men denna skog var en av dom bästa hittils. Fem, sex meter höga öde träd som levt snart 100 år under ytan. Vi simmade runt och njöt av allt, och simmade sedan sakta tillbaka till uppstigningsplatsen.
/gallery/files/2/Lyngstoylsvatnet_vy_yta_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=384)Efter att ha kommit upp ur vattnet och ätit en stabil lunch så passade vi på att njuta av solen och vyerna i väntan på dagens andra dyk. Ett dyk som blev lika bra som det första. Vi såg lite nya saker men fortfarande hade ingen av oss hittat den grind som vi sett på bilder. Senare under eftermiddagen så berättade några norska dykare att grinden hade blivit stulen. Vem snor en grind? Kunde inte den ha fått vara kvar? Och åter igen hade vi fått stöta på meningslöst plundring av våra undervattensskatter.
Till slut kom skymingen och natten. Efter att ha sovit lite på eftermiddagen så var alla laddade för lite nattdyk. Vilket nattdyk det blev. Kan inte säga mer än att nattdyket i Lyngstøylsvatnet är ett av de bästa dyk jag har gjort. Allt blir så annorlunda på natten, spännande, mystiskt och helt underbart. Att se sin lampa svepa genom skogen, över åkrar och ruiner, allt omgivet av ett kompakt mörker. Helt underbart.
Hemresan
När vi kom upp så gjorde vi en brasa som vi satte oss runt omkring och grillade. Vi talade om dykningen vi just upplevt och dykning v skulle vilja uppleva. Drog lite allmänna rövarhistorier om saker man redan gjort och saker man skulle vilja göra. Men efter ett tag så kom sömnen smygande, så vi släckte elden och somnade djupt.
När vi vaknade var det söndagmorgon och dags att åka hem till Sverige. Vi rev tältet, packade bilarna och tog farväl av Lyngstøylsvatnet.
------
Hemresan till Borlänge tog ca 12 timmar och vi kom hem vid niotiden på kvällen. Notera att detta är till Borlänge dom som åkte vidare till Stockholm hade nästan tre timmar till att se fram emot i bilen.
Vi valde att dyka med 2*12*200 och det visade vara ett helt OK val. Det räckte med marginal för över tre timmars dykning vilket är ungefär vad man hinner med under ett dygn.
Se gärna våran film som finns här (http://www.baggbodykarna.org/links/showlink.php?do=showdetails&l=11&catid=7) och bilderna som finns i galleriet.
Läs mer om Lyngstøylsvatnet på Ægir Dykkerklubbs hemsida (http://www.aegir.no/dykkemal.php?id=5) .
Resan börjar
Glada i hågen så svängde Katja och Waldemar in på parkeringen i Borlänge. Dom kommer i den Volvo som har utsets att bli en av de två bilarna som vi har beslutat att färdas i. Den andra bilen (Nickes Santa-fee) står redan packad och startklar.
Det tog hela natten att åka från Borlänge till Lyngstøylsvatnet. Vi hade räknat ut att det skulle ta 10-12 timmar något som visade sig vara lite i underkant då dit resan tog ca 14 timmar inklusiva felkörningar, avstick och ett antal raster.
vi valde att åka följande väg :
(Stockhom) -Borlänge-Sälen-Rörbäcksnäs-Hamar-Otta-Stryn-Lyngstøylsvatnet.
Det är den väg som vi tyckte verkade lämpligast efter att ha studerat kartan. Det man ska tänka på att det finns lite tid att tjäna på att åka skippa att åka via Sälen och i stället svänga av mellan Lima och Transtrand och på så sätt tjäna in ca två mil. Sen så kan man ju diskutera vilken väg som är bäst till Sälen att åka via Vansbro eller Mora det är en smaksak, vi valde att åka via Vansbro. Dock så bör man tänka på att man kan tanka och ta en bit mat i Sälen vilket är rätt bra att göra på den svenska sidan då både mat och bensin är dyrt i Norge. Vi säger det igen: mat och bensin är dyrt i Norge. Så slipper ni att bli förvånade.
På andra sidan gränsen
Är det någon stor skillnad på Sverige och Norge förutom att vi är bättre i hockey och med i EU? Nej, men som vanligt så är det dom små sakerna som skiljer. Det är lite andra trafikregler, dyrare trafikböter, dyrare bensin, dyrare mat, mer fjäll och naturligtvis champanjebrus (när ska vi få champanjebrus till Sverige?). En sak som dock är pinsam är att alla norrmän verkar förstå svenska klockrent medans vi svenskar ofta har problem med att höra vad vissa norrmän säger. Min norskavän Arvid hävdade att det berodde på svensk arrogans, själv vet jag inte, men det är lika pinsamt varje gång. Jag försöker förstå, vissa förstår jag direkt medans andra fattar jag knappt ett ord av vad dom säger.
Det tar tid att köra bil i Norge. Lååååååång tid. Man åker och åker och kommer aldrig fram, känns det som i alla fall. Borlänge - Rörbäcksnäs gick fort men sen började allt ta tid. Mycket beroende på att det är lägre hastighetsgränser och att den norska geografin gör att det är ytterst få vägar som går rakt som i Sverige utan vägrarna slingrar sig fram mellan bergen. Det vägs i vissa fall upp av ett av världens vackraste landskap.
/gallery/files/2/vy_ditresa1_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=388)Att ta sig från Rörbäcksnäs till Elverum och vidare till Hamar är inte så svårt och går rätt fort (för att vara Norge). Sedan så körde vi längs med E6 till Otta via Linnehammer. Låt er inte luras av att vägen heter E6. Det rör sig till stora delar om en helt vanlig väg med en fil i vadera riktingen som tar lika lång tid att köra på som alla andra vägar.
Otta är en liten by som vi passerade mitt i natten mellan fredagen och lördagen. Här finns en dygnet runt öppen Statoilmack där vi stannade och tog en bit mat ( 2st pizzaslice & läsk för 50 NOK) och passade på att tanka. På vår väg genom den norska fredagsnatten kunde vi konstatera att Esso verkar vara ett populärt ställe att hänga på en i städerna fredagkväll, medans det på landsbygden verka vara Statoil som gäller.
Efter Otta så körde vi på väg 15 mot Stryn. Dock så började resan att ta ut sin rätt och jag somnade in en stund och vaknade inte förens jag blev brutalt väckt ur min skönhetssömn av bilens förare. Vi hade hamnat i en korsning och det var dags att bestämma om hurvida vi skulle åka bilvägen till Lyngstøylsvatnet via Stryn eller ta färjan mellan Geiranger och Øye (Øye ligger väldigt nära Lyngstøylsvatnet). Vi tyckte att det verkade kul att åka färja så vi valde Geiranger. Här var miljön och omgivningarna otroligt vackra och här och var låg det spegelblanka småsjöar med kristallklart vatten. Vi satt och fashinerades av den vackra serpentinvägen från berget ner mot Geiranger alla dom vackra bergen runt omkring. När vi kom ner till hamnen i Geiranger så visade det sig att nästa färja skulle gå först om tre timmar samt att det skulle bli tämligen kostsamnt för oss att ta färjan till Øye, så vi valde att ta bilvägen via Stryn.
Byn under vattnet
/gallery/files/2/vy_geiranger_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=389)När vi svängde in på väg 655 och ner i Norangsdalen så var det med spänd förväntan. Vi hade talat om att få åka hit så många gånger och nu var vi äntligen snart framme. Vi åkte sakta längs med vägen kryssandes mellan får och samtidigt spanades efter vatten. Allt inramades av ett vackert senario skapat av höga berg, blå himmel och morgonsol. Vi kände verkligen hur nära vi var.
Efter att ha åkt förbi ett antal småsjöar så såg vi tillslut äntligen Lyngstøylsvatnet. Det rådde ingen tvekan om att det var rätt ställe det såg ut precis som på bilderna vi sett. Vi körde längsmed sjön och stannade vid en parkeringsplats vid vattenbrynet. Vi såg genast dom omtalade husgrunderna, murarna och det klara vattnet. Tyvärr så var Lyngstøylsvatnet den enda sjön som inte var spegelblank utan ytan krusades av små vågor.
Trots att vi inte ville något annat än att slänga oss i direkt för att dyka så beslöt vi oss för att resa vårat tält och sova en stund. Trots att alla var rejält trötta tältet restes snabbt och innom några minuter så sov alla gott i sina sovsäckar.
/gallery/files/2/Lyngstoylsvatnet_husgrunder_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=383)När vi vaknade så sken solen rakt ner i Norangsdalen över ett nu spegelblankt Lyngstøylsvatnet och det dröjde inte många minuter innan första gruppen var i vattnet. Vi började med att simma över ruinerna, det är inte så mycket till by utan snarare några små husgrunder. För att sedan simma bort över vägen. Vi följde vägen bort förbi hagar och träd ständigt bevakade av alla dom små bäcköringar (tror vi att det var) som befolkade vattnet. Vi följde vägen tills den fortsatte upp ur vattnet, men vi hade ingen lust att lämna viktlösheten så vi svängde av och fortsatte under ytan. Efter en liten stund så kom vi in i en helt magisk skog. Jag har dykt bland träd under vattnet förr men denna skog var en av dom bästa hittils. Fem, sex meter höga öde träd som levt snart 100 år under ytan. Vi simmade runt och njöt av allt, och simmade sedan sakta tillbaka till uppstigningsplatsen.
/gallery/files/2/Lyngstoylsvatnet_vy_yta_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=384)Efter att ha kommit upp ur vattnet och ätit en stabil lunch så passade vi på att njuta av solen och vyerna i väntan på dagens andra dyk. Ett dyk som blev lika bra som det första. Vi såg lite nya saker men fortfarande hade ingen av oss hittat den grind som vi sett på bilder. Senare under eftermiddagen så berättade några norska dykare att grinden hade blivit stulen. Vem snor en grind? Kunde inte den ha fått vara kvar? Och åter igen hade vi fått stöta på meningslöst plundring av våra undervattensskatter.
Till slut kom skymingen och natten. Efter att ha sovit lite på eftermiddagen så var alla laddade för lite nattdyk. Vilket nattdyk det blev. Kan inte säga mer än att nattdyket i Lyngstøylsvatnet är ett av de bästa dyk jag har gjort. Allt blir så annorlunda på natten, spännande, mystiskt och helt underbart. Att se sin lampa svepa genom skogen, över åkrar och ruiner, allt omgivet av ett kompakt mörker. Helt underbart.
Hemresan
När vi kom upp så gjorde vi en brasa som vi satte oss runt omkring och grillade. Vi talade om dykningen vi just upplevt och dykning v skulle vilja uppleva. Drog lite allmänna rövarhistorier om saker man redan gjort och saker man skulle vilja göra. Men efter ett tag så kom sömnen smygande, så vi släckte elden och somnade djupt.
När vi vaknade var det söndagmorgon och dags att åka hem till Sverige. Vi rev tältet, packade bilarna och tog farväl av Lyngstøylsvatnet.
------
Hemresan till Borlänge tog ca 12 timmar och vi kom hem vid niotiden på kvällen. Notera att detta är till Borlänge dom som åkte vidare till Stockholm hade nästan tre timmar till att se fram emot i bilen.
Vi valde att dyka med 2*12*200 och det visade vara ett helt OK val. Det räckte med marginal för över tre timmars dykning vilket är ungefär vad man hinner med under ett dygn.
Se gärna våran film som finns här (http://www.baggbodykarna.org/links/showlink.php?do=showdetails&l=11&catid=7) och bilderna som finns i galleriet.
Läs mer om Lyngstøylsvatnet på Ægir Dykkerklubbs hemsida (http://www.aegir.no/dykkemal.php?id=5) .