Martin
2007-05-03, 17:53
Måndag 29/1 2007 14:35, Martins telefon ringer:
- Hej det är Johan. Vad gör du i helgen?
- Inget speciellt, pluggar kanske.
- Vill du följa med till Frankrike och grottdyka?
- Självklart!
60 Timmar senare sitter vi lastade, klara och jag ska äntligen få grottdyka igen.
---
/gallery/files/2/DSC00224_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1005)När Johan ringer på måndag eftermiddag så finns det bara ett alternativ, att svara ja. Orsaken till denna plötsliga resa är att Johan har blivit inbjuden att hjälpa till när några Brittiska grottdykare från "Cave Diving Group" (CDG) ska göra ett push i en grotta som heter Font del Truffe. Då han inte ville åka ensam så var han snäll nog och ringa mig. Och i ett sådant läge så kan man inte göra något annat än att haka på.
Det blev några ganska häktiska dagar innan avfärden. Bland annat så stod sumpdykning (dykning i grottor med flera sifoner, sifon = vattenlås) på programmet och jag som inte har sumpdykt förut fick bråda dagar att fixa ihop ny utrustning samtidigt som en hel del arbete fick flyttas eller jobbas in för att ledigheten skulle bli möjlighet. Men allt löste sig ganska smidigt.
När vi lämnade Göteborg så var klockan strax före fem på torsdags morgon och spenderade hela den dagen i bilen. Vi hade ett strikt upplägg där inga andra pauser än tankning var tillåtet. Vi hade köpt med oss mat som vi åt i bilen och eventuella toabesök fick skötas i samband med tankning. Det kan låta lite sjukt men man får tänka på at det är en ganska lång resa och varje stund som man kan spara in är värdefull.Vi åkte en rutt som gick via Göteborg-Västra Frölunda-Malmö-Köpehamn-Rörby-Puttgarden-Hamburg-Ruhr-Belgien-Paris-Lot och strax efter midnatt så var vi frame vid vår destination, byn Frayssinet i den sydväst franska regionen Lot. Där ligger nämligen ett dykcenter som heter ”Lot cave diving centre” och detta var vår bas under helgen. Även om det var en ganska lång dag så måste jag säga att det var en ganska rolig nedresa, vi hade det trevligt i bilen och vi fick se en hel del Europa.
/gallery/files/2/DSC00288_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1012)Nästa dag var det uppgång runt åtta och efter en snabb frukost så begav vi oss till en grotta som heter ”Font del Truffe” för att där träffa engelskmännen från CDG. Johan har varit i Frankrike många gånger och han utnytjade resan till grottan till att ge mig en liten turné i området.
När vi kom fram till grottan så var folket från CDG redan där och hade börjat förbereda sitt dyk. Vi hälsade på alla och snackade lite skit en stund innan jag och Johan började färdigställa vår utrustning. Grottan har flera luftfyllda partier, och dyket skulle således inte bara innebära dykning utan även lite grottkrypning och släpande av utrustning. Engelskmännens uppdrag under fredagen var att förbereda lördagens push genom att transportera in och förbereda den utrustning som skulle vara i grottan.
Viktigt att tänka på här är att det finns två typer av grottdykare. Man skulle kunna kalla dem gör dykare som grottar och grottare och dyker, om ni fattar vad jag menar. Killarna och tjejerna från CDG är i första hand speleologer och grottkrypare, för dem är grottan målet och dykningen är bara ett sätt att ta sig vidare in i grottan. Man märker direkt i deras samtal att det finns en oerhörd passion och kunnighet runt grottor. Denna skillnad i synsätt gör att man har ett lite annat synsätt än vad som är allmänt förekommande på tex. svenska internetforum. Det märks speciellt på tankesättet kring dykningen läggs upp och planeras.
Jag och Johan hade redan på förhand bestämt oss för att dyka med dubbelsjuor och platta remställ. Alla andra körde med sidemount men vi kände att det var det här var lite av ett provdyk för oss så vi ville inte ha mer ny utrustning än nödvändigt. Vi valde också att inte ta med våra kanisterlampor utan helt förlita oss på hjälmlamporna och våra back-uplampor.
Vid valet av dräkt så valde vi dock olika. Johan och alla andra valde våtdräkt (med riktiga stövlar på fötterna - ej boots) medan jag valde min torrdräkt. Orsaken till att alla andra valde våtdräkt var två saker, de skarpa kanterna i grottan riskerar att riva hål i dräkterna och då är det bättre att ha en våtdräkt än att ha en våt torrdräkt. Den andra orsaken till att välja våtdräkt är att det är ett svalare plagg att jobba i när man i i de torra delarna av grottan.
Mitt val att använda torrdräkt baserades på flera orsaker:
Jag var inte rädd att den skulle gå sönder, Ursuks HL cordura är en dräkt som håller otroligt bra.
Jag hade haft en otroligt stor mängd otur vid flera tillfällen tidigare under veckan och jag kände att jag vill ha utrustning jag kände till och litade på. Även om oturen verkade ha vänt så ville jag ta det säkra före det osäkra.
Jag ville begränsa andelen ny utrustning på dyket.
Naturligtvis använde vi oss av hjälm. Det förekommer en hel del obefogade fördomar mot att använda sig av hjälm och hjälmmonterade lampor. Orsaken till att vi ville ha hjälm på det här dyker var flera, först och främst så skulle vi upp i torra grottpartier och då har man hjälm, speciellt om det är halt och man bär dykutrustning, allt annat vore osmart. Sedan är grottan ganska trång vilket gör att risken för att slå i huvudet var ganska stor. Tillsist så behövdes båda händerna för att kunna ta sig upp och ner ur sumpen, då var hjälmen ett utmärkt ställe att fästa lamporna på (Jag trodde att risken för att blända varande skulle vara stor med hjälmonterade lampor, men under dyket visade det sig att ingen av oss bländade eller blev bländade av vare sig själva eller andra).
Vi valde att köra dyket med dubbelsjuor. Detta för att de är otroligt smidiga samtidigt som de innehöll med råge den gasmängd som vi behövde för dyken och dessutom är dubbelsjuor ett av de skönaste flaskkombinationer som man kan ha på ryggen.
Under tiden som jag och Johan gick igenom vår utrustning med varandra så hade engelsmännen försvunnit in i grottan. Men vi blev snabbt klara och började kunde snart hoppa ner i vattnet och följa efter.
/gallery/files/2/DSC00249_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1007)
Dyk 1:
Font del Truffe
Truffen (göteborgsk grottdykarslang för Font del Truffe) mynnar ut i en liten pöl som är ca 3-4m djup på djupaste stället. Precis där grottan nynnar ut så ligger det en stor sten som man måste ta sig runt för att komma in själva grottan. Det var en ganska trång passage men väl inne i grottan så är det bara raka spåret. Den är ganska lätt att navigera i och det går inga gångar åt sidorna, det som skiljer den från de tidigare grottor som jag har dykt i är framförallt att allt var mindre, trängre och mer tredimensionellt. Tyvärr märktes det i de lite trängre partierna att grottan är väldykt då den var ganska sliten på sina ställen.
Det gick otroligt fort att vänja sig med hjälmlampan. Jag trodde att jag skulle lida av den var svagare än min vanliga eller att det skulle vara irriterande men faktum var att det var riktigt trevligt. Vart man än tittade så hade man ljus och då grottan inte var så stor så lyste mina super sabre upp ganska bra.
Det var ganska högt vattenstånd i hela området vid den här tidpunkten vilket gjorde att både sump ett och två satt ihop. Detta möjliggjorde för oss att ta oss direkt till gången mellan sump två och tre. Det var inte så långt och vi tog oss dit på 19 minuter, max djupet var 14m. Det var en ganska cool känsla att komma till ett parti torr grotta. Vi tog några sekunders paus, snackade lite om hur glada vi var över att få vara i en grotta när alla andra arbetade hemma i Sverige. ☺ Sedan så började vi att krypa mot sump tre. Det kändes lite annorlunda att börja krypa i en torr grotta med alla grejerna på, och det som kändes mest var att det var ganska varmt att krypa i torrdräkt. Johan som körde våtdräkt hade inte det riktigt lika jobbigt med värmen, men facit i hand så kan man konstatera att Weezle Extreme + är lite för varmt när man ska grottkrypa.
Efter någon minut var vi framme vid sump tre och kunde snabbt sätta på oss fenorna igen för att ta oss vidare in i grottan. Detta dyk blev bara sex minuter långt och maxade på 16m.
Detta berodde inte på att vi inte ville dyka längre in, utan att vi insåg att utan en smidig sidemountutrustning så skulle det bli ett helvete att bära sina grejer in i den här grottan. Det var en hel del klättrande och krypande innan vi kom fram till sump fyra. Dessutom var det halt och allmänt djävligt, men det var samtidigt riktigt kul.
När vi kommit fram till sump fyra så träffade vi på Christine och Pete från CDG som just var i tur med att gå tillbaka och hämta lite grejer vid sump tre. Vi hängde glatt med tillbaka och hjälpte dem. Att gå/krypa i en grotta är en sak, att göra det när man bär på flaskor och en massa annan utrustning är en helt annan sak, och dessutom ganska jobbigt. Även om jag bara bar en stål tolva med reg så var det ett ganska så bökigt uppdrag att göra i en trång grotta, speciellt om man är lång. Det tog sin lilla stund att klara av och när vi äntligen kom fram till sump fyra så var jag riktigt varm. Här insåg jag en till orsak varför man inte ska ha torrdräkt när man sumpdyker i frankrike. Jag blev grymt varm när jag rörde mig i grottan. Min torrdräkt hade blivit en bastu och jag slängde mig snabbt ner i vattnet för att kyla ner mig.
Vi satt och snackade skit en stund och sedan så skiljdes vi åt. Jag och Johan begav oss utåt och de två engelskmännen begav sig inåt.
Vägen hem var ett mycket mysigare dyk än vägen in. Del så hade vi medström, men vi tog det också väldigt lugnt vilket gjorde att man kunde ta sig tid och verkligen studera grottan på ett helt annat sätt. Tyvärr började jag här känna att min inloppsventil läckte. Aldrig får man vara nöjd ;)
/gallery/files/2/DSC00274_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1010)Väl ute ur grottan så packade vi snabbt ihop våra grejjer, åt några köttbullsmackor och drog ut på lite sightseeing. Johan visade upp lite trevliga grottor och vi spanade för att se var vi skulle kunna dyka nästa dag. Landskapet i den här delen av Frankrike är helt underbart. Nu fanns de inga löv på träden vilket gjorde att det blev en enormt mysig känsla över landskapet. Ofta så kändes det mer som att vi var i ett fantasylandskap än i verkligheten. Nu har jag inte varit i Lot på sommaren men jag har svårt att tro att det kan slå det här.
På kvällen så drog vi till en närbelägen by/stad som jag har glömt namnet på. Det var engelskmännen samt en fransk styrka anförd av Jerome Meynie som skulle käka pizza och vi var inbjudna att haka på. Alla som var med var riktigt erfarna grottdykare och det är sällan man har så mycket grottdykningserfarenhet runt ett och samma bord. Som novis så var det mycket intressant att bara sitta och lyssna på vad alla pratade om, och tillsammans med några smuttar av det lokala vinet så blev det en riktigt trevlig kväll.
Näst del kommer så småning om.
Mer info om Font del Truffe:
http://www.plongeesout.com/sites/roussilon-pyrenees/lot/font%20du%20truffe.htm
- Hej det är Johan. Vad gör du i helgen?
- Inget speciellt, pluggar kanske.
- Vill du följa med till Frankrike och grottdyka?
- Självklart!
60 Timmar senare sitter vi lastade, klara och jag ska äntligen få grottdyka igen.
---
/gallery/files/2/DSC00224_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1005)När Johan ringer på måndag eftermiddag så finns det bara ett alternativ, att svara ja. Orsaken till denna plötsliga resa är att Johan har blivit inbjuden att hjälpa till när några Brittiska grottdykare från "Cave Diving Group" (CDG) ska göra ett push i en grotta som heter Font del Truffe. Då han inte ville åka ensam så var han snäll nog och ringa mig. Och i ett sådant läge så kan man inte göra något annat än att haka på.
Det blev några ganska häktiska dagar innan avfärden. Bland annat så stod sumpdykning (dykning i grottor med flera sifoner, sifon = vattenlås) på programmet och jag som inte har sumpdykt förut fick bråda dagar att fixa ihop ny utrustning samtidigt som en hel del arbete fick flyttas eller jobbas in för att ledigheten skulle bli möjlighet. Men allt löste sig ganska smidigt.
När vi lämnade Göteborg så var klockan strax före fem på torsdags morgon och spenderade hela den dagen i bilen. Vi hade ett strikt upplägg där inga andra pauser än tankning var tillåtet. Vi hade köpt med oss mat som vi åt i bilen och eventuella toabesök fick skötas i samband med tankning. Det kan låta lite sjukt men man får tänka på at det är en ganska lång resa och varje stund som man kan spara in är värdefull.Vi åkte en rutt som gick via Göteborg-Västra Frölunda-Malmö-Köpehamn-Rörby-Puttgarden-Hamburg-Ruhr-Belgien-Paris-Lot och strax efter midnatt så var vi frame vid vår destination, byn Frayssinet i den sydväst franska regionen Lot. Där ligger nämligen ett dykcenter som heter ”Lot cave diving centre” och detta var vår bas under helgen. Även om det var en ganska lång dag så måste jag säga att det var en ganska rolig nedresa, vi hade det trevligt i bilen och vi fick se en hel del Europa.
/gallery/files/2/DSC00288_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1012)Nästa dag var det uppgång runt åtta och efter en snabb frukost så begav vi oss till en grotta som heter ”Font del Truffe” för att där träffa engelskmännen från CDG. Johan har varit i Frankrike många gånger och han utnytjade resan till grottan till att ge mig en liten turné i området.
När vi kom fram till grottan så var folket från CDG redan där och hade börjat förbereda sitt dyk. Vi hälsade på alla och snackade lite skit en stund innan jag och Johan började färdigställa vår utrustning. Grottan har flera luftfyllda partier, och dyket skulle således inte bara innebära dykning utan även lite grottkrypning och släpande av utrustning. Engelskmännens uppdrag under fredagen var att förbereda lördagens push genom att transportera in och förbereda den utrustning som skulle vara i grottan.
Viktigt att tänka på här är att det finns två typer av grottdykare. Man skulle kunna kalla dem gör dykare som grottar och grottare och dyker, om ni fattar vad jag menar. Killarna och tjejerna från CDG är i första hand speleologer och grottkrypare, för dem är grottan målet och dykningen är bara ett sätt att ta sig vidare in i grottan. Man märker direkt i deras samtal att det finns en oerhörd passion och kunnighet runt grottor. Denna skillnad i synsätt gör att man har ett lite annat synsätt än vad som är allmänt förekommande på tex. svenska internetforum. Det märks speciellt på tankesättet kring dykningen läggs upp och planeras.
Jag och Johan hade redan på förhand bestämt oss för att dyka med dubbelsjuor och platta remställ. Alla andra körde med sidemount men vi kände att det var det här var lite av ett provdyk för oss så vi ville inte ha mer ny utrustning än nödvändigt. Vi valde också att inte ta med våra kanisterlampor utan helt förlita oss på hjälmlamporna och våra back-uplampor.
Vid valet av dräkt så valde vi dock olika. Johan och alla andra valde våtdräkt (med riktiga stövlar på fötterna - ej boots) medan jag valde min torrdräkt. Orsaken till att alla andra valde våtdräkt var två saker, de skarpa kanterna i grottan riskerar att riva hål i dräkterna och då är det bättre att ha en våtdräkt än att ha en våt torrdräkt. Den andra orsaken till att välja våtdräkt är att det är ett svalare plagg att jobba i när man i i de torra delarna av grottan.
Mitt val att använda torrdräkt baserades på flera orsaker:
Jag var inte rädd att den skulle gå sönder, Ursuks HL cordura är en dräkt som håller otroligt bra.
Jag hade haft en otroligt stor mängd otur vid flera tillfällen tidigare under veckan och jag kände att jag vill ha utrustning jag kände till och litade på. Även om oturen verkade ha vänt så ville jag ta det säkra före det osäkra.
Jag ville begränsa andelen ny utrustning på dyket.
Naturligtvis använde vi oss av hjälm. Det förekommer en hel del obefogade fördomar mot att använda sig av hjälm och hjälmmonterade lampor. Orsaken till att vi ville ha hjälm på det här dyker var flera, först och främst så skulle vi upp i torra grottpartier och då har man hjälm, speciellt om det är halt och man bär dykutrustning, allt annat vore osmart. Sedan är grottan ganska trång vilket gör att risken för att slå i huvudet var ganska stor. Tillsist så behövdes båda händerna för att kunna ta sig upp och ner ur sumpen, då var hjälmen ett utmärkt ställe att fästa lamporna på (Jag trodde att risken för att blända varande skulle vara stor med hjälmonterade lampor, men under dyket visade det sig att ingen av oss bländade eller blev bländade av vare sig själva eller andra).
Vi valde att köra dyket med dubbelsjuor. Detta för att de är otroligt smidiga samtidigt som de innehöll med råge den gasmängd som vi behövde för dyken och dessutom är dubbelsjuor ett av de skönaste flaskkombinationer som man kan ha på ryggen.
Under tiden som jag och Johan gick igenom vår utrustning med varandra så hade engelsmännen försvunnit in i grottan. Men vi blev snabbt klara och började kunde snart hoppa ner i vattnet och följa efter.
/gallery/files/2/DSC00249_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1007)
Dyk 1:
Font del Truffe
Truffen (göteborgsk grottdykarslang för Font del Truffe) mynnar ut i en liten pöl som är ca 3-4m djup på djupaste stället. Precis där grottan nynnar ut så ligger det en stor sten som man måste ta sig runt för att komma in själva grottan. Det var en ganska trång passage men väl inne i grottan så är det bara raka spåret. Den är ganska lätt att navigera i och det går inga gångar åt sidorna, det som skiljer den från de tidigare grottor som jag har dykt i är framförallt att allt var mindre, trängre och mer tredimensionellt. Tyvärr märktes det i de lite trängre partierna att grottan är väldykt då den var ganska sliten på sina ställen.
Det gick otroligt fort att vänja sig med hjälmlampan. Jag trodde att jag skulle lida av den var svagare än min vanliga eller att det skulle vara irriterande men faktum var att det var riktigt trevligt. Vart man än tittade så hade man ljus och då grottan inte var så stor så lyste mina super sabre upp ganska bra.
Det var ganska högt vattenstånd i hela området vid den här tidpunkten vilket gjorde att både sump ett och två satt ihop. Detta möjliggjorde för oss att ta oss direkt till gången mellan sump två och tre. Det var inte så långt och vi tog oss dit på 19 minuter, max djupet var 14m. Det var en ganska cool känsla att komma till ett parti torr grotta. Vi tog några sekunders paus, snackade lite om hur glada vi var över att få vara i en grotta när alla andra arbetade hemma i Sverige. ☺ Sedan så började vi att krypa mot sump tre. Det kändes lite annorlunda att börja krypa i en torr grotta med alla grejerna på, och det som kändes mest var att det var ganska varmt att krypa i torrdräkt. Johan som körde våtdräkt hade inte det riktigt lika jobbigt med värmen, men facit i hand så kan man konstatera att Weezle Extreme + är lite för varmt när man ska grottkrypa.
Efter någon minut var vi framme vid sump tre och kunde snabbt sätta på oss fenorna igen för att ta oss vidare in i grottan. Detta dyk blev bara sex minuter långt och maxade på 16m.
Detta berodde inte på att vi inte ville dyka längre in, utan att vi insåg att utan en smidig sidemountutrustning så skulle det bli ett helvete att bära sina grejer in i den här grottan. Det var en hel del klättrande och krypande innan vi kom fram till sump fyra. Dessutom var det halt och allmänt djävligt, men det var samtidigt riktigt kul.
När vi kommit fram till sump fyra så träffade vi på Christine och Pete från CDG som just var i tur med att gå tillbaka och hämta lite grejer vid sump tre. Vi hängde glatt med tillbaka och hjälpte dem. Att gå/krypa i en grotta är en sak, att göra det när man bär på flaskor och en massa annan utrustning är en helt annan sak, och dessutom ganska jobbigt. Även om jag bara bar en stål tolva med reg så var det ett ganska så bökigt uppdrag att göra i en trång grotta, speciellt om man är lång. Det tog sin lilla stund att klara av och när vi äntligen kom fram till sump fyra så var jag riktigt varm. Här insåg jag en till orsak varför man inte ska ha torrdräkt när man sumpdyker i frankrike. Jag blev grymt varm när jag rörde mig i grottan. Min torrdräkt hade blivit en bastu och jag slängde mig snabbt ner i vattnet för att kyla ner mig.
Vi satt och snackade skit en stund och sedan så skiljdes vi åt. Jag och Johan begav oss utåt och de två engelskmännen begav sig inåt.
Vägen hem var ett mycket mysigare dyk än vägen in. Del så hade vi medström, men vi tog det också väldigt lugnt vilket gjorde att man kunde ta sig tid och verkligen studera grottan på ett helt annat sätt. Tyvärr började jag här känna att min inloppsventil läckte. Aldrig får man vara nöjd ;)
/gallery/files/2/DSC00274_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=1010)Väl ute ur grottan så packade vi snabbt ihop våra grejjer, åt några köttbullsmackor och drog ut på lite sightseeing. Johan visade upp lite trevliga grottor och vi spanade för att se var vi skulle kunna dyka nästa dag. Landskapet i den här delen av Frankrike är helt underbart. Nu fanns de inga löv på träden vilket gjorde att det blev en enormt mysig känsla över landskapet. Ofta så kändes det mer som att vi var i ett fantasylandskap än i verkligheten. Nu har jag inte varit i Lot på sommaren men jag har svårt att tro att det kan slå det här.
På kvällen så drog vi till en närbelägen by/stad som jag har glömt namnet på. Det var engelskmännen samt en fransk styrka anförd av Jerome Meynie som skulle käka pizza och vi var inbjudna att haka på. Alla som var med var riktigt erfarna grottdykare och det är sällan man har så mycket grottdykningserfarenhet runt ett och samma bord. Som novis så var det mycket intressant att bara sitta och lyssna på vad alla pratade om, och tillsammans med några smuttar av det lokala vinet så blev det en riktigt trevlig kväll.
Näst del kommer så småning om.
Mer info om Font del Truffe:
http://www.plongeesout.com/sites/roussilon-pyrenees/lot/font%20du%20truffe.htm