Nicklas
2006-11-16, 12:20
Det började med utforskning av gruvor som inte var vattenfyllda. En av dem var Kärrgruvan som delvis var fylld med vatten. Vattennivån ligger ca 80 meter under markytan. När vi då tittade ner i det mörka vattnet upptäckte vi en längtan att utforska det som fanns under ytan.
Dykningarna har pågått sedan 1998 i gruvan som ligger tre mil utanför Borlänge och metoderna för att underlätta dykningen utvecklas ständigt. De två första åren var vi tvungna att bära all utrustning ner till vattenytan genom långa ortsystem. Promenaden tog ca 2 timmar och för att slippa gå två gånger tog vi hjälp av vänner (sherpas) som av någon anledning bara hjälpte till att bära en gång. Belysningen var varje mans pannlampa och ombyte skedde på en brant stensluttning. Dyktiden var till en början kort och ofta utfördes två dyk på ca 30 minuter på en dykdag. Men efter att ha sett hur det ser ut under ytan och upplevt den fantastiska sikten insåg vi att detta är en dykplats värd att jobba för.
Idag transporterar vi ner all utrustning, dykpaket, decoflaskor, scootrar, kompressor, argonbank, mat, kök och sovgrejer med hjälp av en rälsgående vagn som går på de befintliga rälsen som finn i ett av schakten. Transport upp och ner tar ca 12 minuter. Dykare tar sig ner via en 110meter lång stege. Dykplatsen har elbelysning, värmerum och plattformar att byta om på. Utvecklingen för att förbättra och öka säkerheten pågår ständigt och nya idéer blir till verklighet. Baggbodykarna är de enda som idag har tillgång till denna dykplats.
/gallery/files/6/BBODdkBRYGGA_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=808)
Dykningen i Kärrgruvan likar dykningen i Floridas grottor
Dykningen sker i stora salar med långa gångar. Man kan likna det med grottdykning i Florida. Den stora skillnaden med gruvorna är att vattentemperaturen är mycket lägre och att kartor ofta finns redan från början. Även om kartor finns så är inte hela systemet kartlagt. Kartorna kan erbjuda en guide för hur det kommer att se ut och mycket planering ligger just i att läsa av kartorna. Lika som i grottor så lägger man en kontinuerlig lina för att kunna hitta tillbaks till ytan. Linsystemet är mycket stort och komplicerat. Ett arbete som utförs efter varje dyk är just att rita in nyupptäckt område på digitala kartor. Den gamla gruvkartan har digitaliserats och kombineras med nyare utforskningskarteringar.
Svårtillgängligheten till gruvor och dess vatten i allmänhet
Många av Sveriges gruvor ligger svårtillgängligt och ofta krävs terrängbilar för att ta sig fram hela vägen till gruvan. Ibland ligger vattenytan långt under markytan och ofta flera hundra meter in i berget. Förberedelser måste ibland göras långt innan man kan börja dyka och det kan visa sig att allt arbete är förgäves. Man vet ibland inte om orten är 5 meter eller 5 kilometer lång. Det som kan vara kristallklar sikt på ytan kan visa sig vara nollsikt vid 10 meters djup. Skiktningar i vattnet är inte ovanligt. En tidsbesparande metod är att endast ta med en stark lampa och en mask för att kunna stoppa ner huvudet under vattnet och göra en första rekognosering.
Säkerhetsproblem vid gruvor där vattnet ligger under markytan
Skulle olyckan vara framme så är processen för att få upp en dykare från underjorden ett betydande problem. Bara att ta upp en medvetslös dykare ur vattnet upp till närmaste platå fem meter högre upp kan vara livsavgörande om man inte har gjort vissa förberedelser. Temperaturen är 0-5 grader året runt nere i en gruva. Skulle en dykare bli liggandes för länge nere i gruvan kommer han snabbt att bli kraftigt nedkyld. Det kan handla om 10-tals minuter för att läget ska förvärras betydligt. Ett vanligt liggunderlag kan vara skillnaden mellan liv och död om olyckan är allvarlig. Att transportera upp en dykare i ett lodrätt schakt eller på kraftiga branter kan vara en mycket komplicerad process och man ska inte förlita sig på att räddningstjänsten klarar av alla situationer. Det gäller att tänka på alla scenarium som kan uppstå och att ha en handlingsplan innan man ger sig in i situationen så att man vet hur man ska bete sig den dag något händer. Ju mera folk i det finns i ytorganisationen ju säkrare blir det men det gäller även att alla vet vad som skall göras. Att öva och att gå igenom olika scenarium är viktigt. Alla i gruppen skall veta hur man kontaktar larmtjänst samt att kunna ge en korrekt vägbeskrivning till platsen.
Komplikationer med kallt vatten och långa dyk
Vattentemperaturen är det som i första hand begränsar själva dykningen. Temperaturen sjunker snabbt i gruvor och ligger ofta på 4 grader redan på 10 meters djup. I vissa gruvor kan isen ligga kvar året runt. Temperaturen ligger då på 0grader och nedkylning blir en starkt begränsande faktor i dykningen. I fyra gradigt vatten blir de längsta dyken runt 60minuter långa. Under själva dyket så kan man hålla temperaturen uppe då man rör på sig och kroppen genererar värme. Under långa dekompressioner, på ibland över 20 minuter, så är kylan mer påtaglig och skapar stora problem för dykaren. Blir man nedkyld ökar risken för dykarsjuka och vi gör därför längre dekompression än vad tabellerna kräver just för att kompensera för kylan. Att man gör sin dekompression räknat på luft men använder 100% syrgas är en säker metod och är mycket användbar på kortare decon. Skulle något hända nere på djupet kanske flera hundra meter in i ortsystemet så kan några minuters försening leda till kraftigt förlängda dekompressionstider. Det kalla vattnet gör också att stelfrusna händer är mer rutin än undantag. Ett enkelt lintrassel kan vara livshotande om du inte kan använda dina händer.
Förberedelser som att ha en god vätskebalans och att kroppstemperaturen inte är låg innan dyket är vitalt för att kunna få ett varmt och säkert dyk.
Inte heller när du kommit upp ur vattnet slutar kylan att påverka dig. Lufttemperaturen nere i underjorden är desamma som i vattnet och varma kläder tillsammans med varm dryck är ett måste för att få tillbaka lite av kroppstemperaturen efter ett långt dyk. Även din sockernivå bör förbättras med tex. söt dryck eller choklad.
Problem efter dyket med mörker, kyla och ansträngning
Det är inte bara kallt, det är fuktigt och mörkt också. De mörka väggarna slukar det mesta av ditt lampljus och vattendropparna faller från taket. Fukten i luften gör att kylan gör sig mer påtaglig och utan kroppsarbete blir man snabbt kall. Det gäller att vara effektiv vid omklädning och att hela tiden tänka på att man inte blir för kall. Samtidigt som man inte ska skall anstränga sig efter ett dyk så kan man inte ligga kvar i det kalla vattnet. Ansträngande arbete efter långt dyk ökar risken betydligt för utveckling av kvävebubblor i blodet. Att ta sig upp för en 8meter lång stege med full utrustning kräver sin ansträngning. Man får hela tiden vara noggrann på minsta tecken på dykarsjuka.
Den underbara dykningen som gruvan erbjuder med sikt och intressanta platser där tiden har stannat.
Dykningen i vissa gruvor är på många sätt den bästa som kan erbjudas i Sverige, med en sikt på ibland över 40 meter och otroligt spännande platser att besöka. Dessa platser kan bestå av byggnationer, verktyg, stegar som ligger orörda kvar på sina platser där de lämnades för väldigt länge sedan.
/gallery/files/6/DKstege_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=809)
/gallery/files/6/DKlyserhus_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=810)
Arbetsbelysningen hänger på sin krok och hackan står prydligt uppställd bredvid skottkärran. I belysningen i taket sitter glödlamporna fortfarande iskruvade men det var många år sedan elcentralen var i drift. Emaljskyltarna sitter fortfarande kvar orörda och man kan bara fantisera över hur det var att jobba i gruvan där man nu svävar omkring helt viktlös. Gruvans orter är ofta mycket långa och systemen kan ibland kännas oändligt stort. För den som vill utforska nya platser där ingen annan dykt erbjuder gruvan dig den perfekta utmaningen.
/gallery/files/6/Jakobtittarner_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=811)
Skriven av: Nicklas Myrin och Daniel Karlsson
Foto: Nicklas Myrin
Dykningarna har pågått sedan 1998 i gruvan som ligger tre mil utanför Borlänge och metoderna för att underlätta dykningen utvecklas ständigt. De två första åren var vi tvungna att bära all utrustning ner till vattenytan genom långa ortsystem. Promenaden tog ca 2 timmar och för att slippa gå två gånger tog vi hjälp av vänner (sherpas) som av någon anledning bara hjälpte till att bära en gång. Belysningen var varje mans pannlampa och ombyte skedde på en brant stensluttning. Dyktiden var till en början kort och ofta utfördes två dyk på ca 30 minuter på en dykdag. Men efter att ha sett hur det ser ut under ytan och upplevt den fantastiska sikten insåg vi att detta är en dykplats värd att jobba för.
Idag transporterar vi ner all utrustning, dykpaket, decoflaskor, scootrar, kompressor, argonbank, mat, kök och sovgrejer med hjälp av en rälsgående vagn som går på de befintliga rälsen som finn i ett av schakten. Transport upp och ner tar ca 12 minuter. Dykare tar sig ner via en 110meter lång stege. Dykplatsen har elbelysning, värmerum och plattformar att byta om på. Utvecklingen för att förbättra och öka säkerheten pågår ständigt och nya idéer blir till verklighet. Baggbodykarna är de enda som idag har tillgång till denna dykplats.
/gallery/files/6/BBODdkBRYGGA_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=808)
Dykningen i Kärrgruvan likar dykningen i Floridas grottor
Dykningen sker i stora salar med långa gångar. Man kan likna det med grottdykning i Florida. Den stora skillnaden med gruvorna är att vattentemperaturen är mycket lägre och att kartor ofta finns redan från början. Även om kartor finns så är inte hela systemet kartlagt. Kartorna kan erbjuda en guide för hur det kommer att se ut och mycket planering ligger just i att läsa av kartorna. Lika som i grottor så lägger man en kontinuerlig lina för att kunna hitta tillbaks till ytan. Linsystemet är mycket stort och komplicerat. Ett arbete som utförs efter varje dyk är just att rita in nyupptäckt område på digitala kartor. Den gamla gruvkartan har digitaliserats och kombineras med nyare utforskningskarteringar.
Svårtillgängligheten till gruvor och dess vatten i allmänhet
Många av Sveriges gruvor ligger svårtillgängligt och ofta krävs terrängbilar för att ta sig fram hela vägen till gruvan. Ibland ligger vattenytan långt under markytan och ofta flera hundra meter in i berget. Förberedelser måste ibland göras långt innan man kan börja dyka och det kan visa sig att allt arbete är förgäves. Man vet ibland inte om orten är 5 meter eller 5 kilometer lång. Det som kan vara kristallklar sikt på ytan kan visa sig vara nollsikt vid 10 meters djup. Skiktningar i vattnet är inte ovanligt. En tidsbesparande metod är att endast ta med en stark lampa och en mask för att kunna stoppa ner huvudet under vattnet och göra en första rekognosering.
Säkerhetsproblem vid gruvor där vattnet ligger under markytan
Skulle olyckan vara framme så är processen för att få upp en dykare från underjorden ett betydande problem. Bara att ta upp en medvetslös dykare ur vattnet upp till närmaste platå fem meter högre upp kan vara livsavgörande om man inte har gjort vissa förberedelser. Temperaturen är 0-5 grader året runt nere i en gruva. Skulle en dykare bli liggandes för länge nere i gruvan kommer han snabbt att bli kraftigt nedkyld. Det kan handla om 10-tals minuter för att läget ska förvärras betydligt. Ett vanligt liggunderlag kan vara skillnaden mellan liv och död om olyckan är allvarlig. Att transportera upp en dykare i ett lodrätt schakt eller på kraftiga branter kan vara en mycket komplicerad process och man ska inte förlita sig på att räddningstjänsten klarar av alla situationer. Det gäller att tänka på alla scenarium som kan uppstå och att ha en handlingsplan innan man ger sig in i situationen så att man vet hur man ska bete sig den dag något händer. Ju mera folk i det finns i ytorganisationen ju säkrare blir det men det gäller även att alla vet vad som skall göras. Att öva och att gå igenom olika scenarium är viktigt. Alla i gruppen skall veta hur man kontaktar larmtjänst samt att kunna ge en korrekt vägbeskrivning till platsen.
Komplikationer med kallt vatten och långa dyk
Vattentemperaturen är det som i första hand begränsar själva dykningen. Temperaturen sjunker snabbt i gruvor och ligger ofta på 4 grader redan på 10 meters djup. I vissa gruvor kan isen ligga kvar året runt. Temperaturen ligger då på 0grader och nedkylning blir en starkt begränsande faktor i dykningen. I fyra gradigt vatten blir de längsta dyken runt 60minuter långa. Under själva dyket så kan man hålla temperaturen uppe då man rör på sig och kroppen genererar värme. Under långa dekompressioner, på ibland över 20 minuter, så är kylan mer påtaglig och skapar stora problem för dykaren. Blir man nedkyld ökar risken för dykarsjuka och vi gör därför längre dekompression än vad tabellerna kräver just för att kompensera för kylan. Att man gör sin dekompression räknat på luft men använder 100% syrgas är en säker metod och är mycket användbar på kortare decon. Skulle något hända nere på djupet kanske flera hundra meter in i ortsystemet så kan några minuters försening leda till kraftigt förlängda dekompressionstider. Det kalla vattnet gör också att stelfrusna händer är mer rutin än undantag. Ett enkelt lintrassel kan vara livshotande om du inte kan använda dina händer.
Förberedelser som att ha en god vätskebalans och att kroppstemperaturen inte är låg innan dyket är vitalt för att kunna få ett varmt och säkert dyk.
Inte heller när du kommit upp ur vattnet slutar kylan att påverka dig. Lufttemperaturen nere i underjorden är desamma som i vattnet och varma kläder tillsammans med varm dryck är ett måste för att få tillbaka lite av kroppstemperaturen efter ett långt dyk. Även din sockernivå bör förbättras med tex. söt dryck eller choklad.
Problem efter dyket med mörker, kyla och ansträngning
Det är inte bara kallt, det är fuktigt och mörkt också. De mörka väggarna slukar det mesta av ditt lampljus och vattendropparna faller från taket. Fukten i luften gör att kylan gör sig mer påtaglig och utan kroppsarbete blir man snabbt kall. Det gäller att vara effektiv vid omklädning och att hela tiden tänka på att man inte blir för kall. Samtidigt som man inte ska skall anstränga sig efter ett dyk så kan man inte ligga kvar i det kalla vattnet. Ansträngande arbete efter långt dyk ökar risken betydligt för utveckling av kvävebubblor i blodet. Att ta sig upp för en 8meter lång stege med full utrustning kräver sin ansträngning. Man får hela tiden vara noggrann på minsta tecken på dykarsjuka.
Den underbara dykningen som gruvan erbjuder med sikt och intressanta platser där tiden har stannat.
Dykningen i vissa gruvor är på många sätt den bästa som kan erbjudas i Sverige, med en sikt på ibland över 40 meter och otroligt spännande platser att besöka. Dessa platser kan bestå av byggnationer, verktyg, stegar som ligger orörda kvar på sina platser där de lämnades för väldigt länge sedan.
/gallery/files/6/DKstege_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=809)
/gallery/files/6/DKlyserhus_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=810)
Arbetsbelysningen hänger på sin krok och hackan står prydligt uppställd bredvid skottkärran. I belysningen i taket sitter glödlamporna fortfarande iskruvade men det var många år sedan elcentralen var i drift. Emaljskyltarna sitter fortfarande kvar orörda och man kan bara fantisera över hur det var att jobba i gruvan där man nu svävar omkring helt viktlös. Gruvans orter är ofta mycket långa och systemen kan ibland kännas oändligt stort. För den som vill utforska nya platser där ingen annan dykt erbjuder gruvan dig den perfekta utmaningen.
/gallery/files/6/Jakobtittarner_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=811)
Skriven av: Nicklas Myrin och Daniel Karlsson
Foto: Nicklas Myrin