Nicklas
2006-09-11, 21:28
16 Augusti 2006 förlorade Ståle Tveitane livet i undervattensgrottan Plura. Nicklas Myrin från Baggbodykarna var med i operationen att få ut kroppen.
---
/gallery/files/6/P8260008_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=757)
Nicklas berättar:
”Det kändes otroligt när jag fick förfrågan att hjälpa till vid detta svåra projekt. Vad har jag att komma med, tänkte jag. Jag frågade Mark Dougherty detta och fick till svar att han har sett mig djupt nere i torra grottor samt i vattenfyllda grottor där han tycker att jag kan hålla huvudet kallt och är en person att lita på. Han sa också att efter den resa till frankrike där jag var expeditionsledare och han var assistent hade vi lärt känna varandra och han ville helt enkelt ha med en person som har stor erfarenhet av grottor, både torra och vattenfyllda.
Jag är mycket imponerad av hur bra organiserat allt var från norska räddningtjänstens sida. Precis allt fanns för att göra operationen så säker som möjligt. Allt var dessutom dokumenterat. Det fanns skriftliga planer på vilka åtgärder som skulle göras vid olika situationer. Självklart fanns tryckkammare på plats men det som jag blev mest förvånad över var att de djupdykare som skulle gå längst in hade med sig ett uv-habitat som de installerade på första dyket!
/gallery/files/6/BBODpluranr02_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=758)
De som dök i grottan (inte jag) var uppdelade i två grupper. En grupp bestående av tre dykare stod under norska räddningstjänsten. Dessa var handplockade från olika brandstationer runt om Oslo. De var mycket erfarna och gjorde sitt jobb med en fantastisk säkerhet. Även om de skulle behöva lite ny utrustning ;) Dock är huvet det viktigaste verktyget och det var det inget fel på hos dessa killar!
Den andra gruppen dykare bestod av Mark Dougerty som dykledare på ytan, två dykare från england som hade en meritlista som jag bara trodde fanns i fantasin. Dessa killar var något helt speciellt. När jag var bland dem och pratade med dem så spred de ett lugn som var helt overkligt. Deras psyke liksom smittade av sig och man blev helt lugn i hela kroppen. Det första dyket de gjorde kom de mycket långt in i grottan och förberedde för nästa dag. När de kom ut så verkade det som att det dyket var som en söndagstur för dem.
Min uppgift i allt det här var att finnas där och hjälpa till med påtagning av utrustning, kontrollera att allt var ok enligt oändligt många check-listor. Jag hjälpte även brandmännen med detta. I vattnet hjälpte jag till med själva upptagningen av kroppen. Detta kändes overkligt men jag kan inte påstå att jag tyckte det var mycket obehagligt. Det kändes bra att få hjälpa till.
/gallery/files/6/BBODpluranr03_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=759)
Jag har lärt mig otroligt mycket på denna operation. Det är väldigt mycket check-listor och struktur på arbetsfördelningen. En del kallar det för byråkratistrul, men efter vad jag har sett så kallar jag det för extremt bra planerat!
Läs gärna Mark Dougherty´s artikel på www.speleo.se
---
/gallery/files/6/P8260008_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=757)
Nicklas berättar:
”Det kändes otroligt när jag fick förfrågan att hjälpa till vid detta svåra projekt. Vad har jag att komma med, tänkte jag. Jag frågade Mark Dougherty detta och fick till svar att han har sett mig djupt nere i torra grottor samt i vattenfyllda grottor där han tycker att jag kan hålla huvudet kallt och är en person att lita på. Han sa också att efter den resa till frankrike där jag var expeditionsledare och han var assistent hade vi lärt känna varandra och han ville helt enkelt ha med en person som har stor erfarenhet av grottor, både torra och vattenfyllda.
Jag är mycket imponerad av hur bra organiserat allt var från norska räddningtjänstens sida. Precis allt fanns för att göra operationen så säker som möjligt. Allt var dessutom dokumenterat. Det fanns skriftliga planer på vilka åtgärder som skulle göras vid olika situationer. Självklart fanns tryckkammare på plats men det som jag blev mest förvånad över var att de djupdykare som skulle gå längst in hade med sig ett uv-habitat som de installerade på första dyket!
/gallery/files/6/BBODpluranr02_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=758)
De som dök i grottan (inte jag) var uppdelade i två grupper. En grupp bestående av tre dykare stod under norska räddningstjänsten. Dessa var handplockade från olika brandstationer runt om Oslo. De var mycket erfarna och gjorde sitt jobb med en fantastisk säkerhet. Även om de skulle behöva lite ny utrustning ;) Dock är huvet det viktigaste verktyget och det var det inget fel på hos dessa killar!
Den andra gruppen dykare bestod av Mark Dougerty som dykledare på ytan, två dykare från england som hade en meritlista som jag bara trodde fanns i fantasin. Dessa killar var något helt speciellt. När jag var bland dem och pratade med dem så spred de ett lugn som var helt overkligt. Deras psyke liksom smittade av sig och man blev helt lugn i hela kroppen. Det första dyket de gjorde kom de mycket långt in i grottan och förberedde för nästa dag. När de kom ut så verkade det som att det dyket var som en söndagstur för dem.
Min uppgift i allt det här var att finnas där och hjälpa till med påtagning av utrustning, kontrollera att allt var ok enligt oändligt många check-listor. Jag hjälpte även brandmännen med detta. I vattnet hjälpte jag till med själva upptagningen av kroppen. Detta kändes overkligt men jag kan inte påstå att jag tyckte det var mycket obehagligt. Det kändes bra att få hjälpa till.
/gallery/files/6/BBODpluranr03_thumb.jpg (/gallery/showimage.php?i=759)
Jag har lärt mig otroligt mycket på denna operation. Det är väldigt mycket check-listor och struktur på arbetsfördelningen. En del kallar det för byråkratistrul, men efter vad jag har sett så kallar jag det för extremt bra planerat!
Läs gärna Mark Dougherty´s artikel på www.speleo.se